FAQ_Växtskydd| Syngenta

You are here

Share page with AddThis

FAQ_Växtskydd

Här kan du få svar på frågor om växtskyddsmedel och hur de godkänns.

 

Vad är växtskyddsmedel?

Växtskyddsmedel är medel av naturligt eller konstgjort (syntetiskt) ursprung som används för att skydda jordbruksgrödor från exempelvis svampsjukdomar eller insektsangrepp. 

Ett växtskyddsmedel består av en eller flera aktiva substanser i kombination med vissa hjälpämnen.

En aktiv substans är det ämne som ger den faktiska effekten (gifteffekten) och i produkten ingår även hjälpmedel för att den ska få rätt konsistens så att den kan absorberas och användas maximalt av växten eller påverka organismen med maximal effekt. Samma aktiva substans kan ingå i flera olika medel. Medlen kallas också bekämpningsmedel, produkter eller formulerade produkter.

Växtskyddsmedel som används mot insekter kallas insekticider, medel mot svampangrepp kallas fungicider och medel mot ogräs kallas herbicider.

Vad är pesticider?

Pesticider är en samlande beteckning för produkter som används för att bekämpa en biologisk skadegörare. Produkterna kan vara växtskyddsmedel som används för att skydda jordbruksgrödor mot skadegörare, eller biocider som används för andra former av skydd, till exempel träskydd eller bottenfärger för båtar.

Vad är skadegörare?

Skadegörare är beteckningen på exempelvis insekter, svampar eller ogräs som har en negativ inverkan på grödans kvalitet och/eller avkastning. Skadegöraren sprider sig snabbt, och om den inte bekämpas kan den i värsta fall förstöra grödan helt och hållet.

Hur godkänns medlen?

De verksamma ämnena måste godkännas av EU. Medlen ska godkännas av myndigheterna i varje medlemsstat innan de får säljas och användas. Om ett medel innehåller en EU-godkänd aktiv substans, är bevisat effektiv och uppfyller de stränga nationella kraven på säkerhet för människa och miljö, kan det godkännas för användning. I Sverige är Kemikalieinspektionen, KEMI, godkännande myndighet.

För att erhålla godkännande av både det verksamma ämnet och medlet måste det ansökande företaget tillhandahålla en omfattande uppsättning data och tester som följer internationella specificerade krav.

Både verksamma ämnen och medel ges ett tidsbegränsat tillstånd. Det måste sedan förnyas och processen börjar om från början och baseras då på den senaste kunskapen.

Det inbyggda dilemmat för växtskyddsmedel är alltid att medlet måste vara effektivt mot skadegöraren, dvs. giftigt – och samtidigt får det inte vara giftigt för andra. Det läggs stora resurser på att utveckla medel som är effektiva specifikt mot skadegöraren och som samtidigt bryts ned snabbt i naturen och inte har några oönskade effekter på vare sig människor eller miljö.

Växtskyddsindustrin är innovativ och arbetar ständigt med att undersöka hur användningen av växtskyddsmedel kan bli bättre och säkrare.

Varför använder vi växtskyddsmedel?

Konsumenterna efterfrågar ett varierat utbud av högkvalitativa livsmedel till överkomliga priser. Tack vare växtskyddsmedel är det möjligt för jordbruket att uppfylla denna önskan och att säkerställa en kontinuerlig försörjning av ett stort utbud av bra livsmedel. 

Som konsumenter vill vi ha så få rester av medlen som möjligt i våra livsmedel, och därför är det viktigt att hitta en bra balans där yrkesodlaren kan odla grödan och använda medel om det uppstår problem med skadedjur, och samtidigt leverera grödor som lever upp till konsumentkraven.

Varför kan det finnas rester av växtskyddsmedel i maten?

När odlaren sprutar ett växtskyddsmedel på grödan för att till exempel hantera ett svamp- eller insektsangrepp är medlet utformat för att ha maximal effekt på skadegöraren. Vissa medel absorberas av växten och andra medel drabbar skadegöraren direkt. Oavsett hur noggrant man besprutar kommer en del av medlet att hamna på/i växten där det bryts ned av naturliga processer som solljus, regn och av själva växten. Baserat på studier om nedbrytning och det sätt på vilket medlen fungerar, har man fastställt tidsfrister för hur nära skörden man får använda medlen för att säkerställa att kvarvarande rester ligger på en nivå som inte utgör någon hälsorisk. 

Tack vare modern teknik är det möjligt att mäta även mycket små koncentrationer exakt. Om resthalterna överskrider det lagstadgade gränsvärdet kan det bero på att ett växtskyddsmedel inte använts på rätt sätt. 

Gränsvärdet för resthalter fastställs av EU (Maximal Residue Level eller MRL). I Sverige är det Livsmedelsverket som står for arbetet med MRL och kontroll av bekämpningsmedelsrester i livsmedelsprodukter.

Är min mat säker att äta?

Växtskyddsmedel är bland de bäst undersökta och hårdaste reglerade kemikalierna i världen. De godkänns med samma grundlighet som läkemedel och får endast användas om Miljøstyrelsen har bedömt att medlen är säkra att använda – för konsumenten, för förädlaren och för miljön. Så ja – din mat är säker att äta.

Hur undersöks växtskyddsmedel?

Innan växtskyddsmedel kan användas måste de godkännas av behöriga myndigheter. Det finns omfattande krav på vilka undersökningar och analyser som måste utföras av industrin för ett enda medel. Miljøstyrelsen gör en bedömning av datamaterialet.

Ett medel kan endast godkännas när Miljøstyrelsen har bedömt att det är säkert för människor, djur och miljö. Medlet måste också vara effektivt mot den skadegörare som ska bekämpas. Först när medlet är godkänt (och därmed anses säker) kan den säljas och användas. 

Livsmedel inspekteras regelbundet för eventuella bekämpningsmedelsrester och gränsvärdena överskrids sällan.

Varför ska växtskyddsmedel godkännas?

Det är viktigt att medlen används på rätt sätt, dvs. så att de är säkra för människor och miljö och samtidigt är effektiva mot den skadegörare som ska bekämpas. Därför utvärderar myndigheterna ett omfattande datamaterial om produkten – och kommer fram till att medlen är säkra om de används korrekt. Den korrekta tillämpningen beskrivs mycket ingående på produktens etikett – vilka grödor, vilka skadegörare, vilken dosering och vid vilken tidpunkt produkten får användas.

Kan man själv följa myndigheternas arbete?

I Sverige godkänns växtskyddsmedel av KEMI.  Reglerna för bedömning och KEMI:s bedömningsrapporter är tillgängliga för allmänheten, så processen är helt öppen. KEMI:s bedömning omfattar även beräkningar av potentiella risker vid användning av produkten. Det beskrivs detaljerat vilka studier och data som ska utgöra underlag för KEMI:s bedömning. 

Den övergripande forsknings- och utvecklingsprocessen för ett växtskyddsmedel kan ta tio år att slutföra.

Du kan hitta godkända växtskyddsmedel och uppgifter om vad de kan användas till på KEMI:s webbplats, gå till bekämpningsmedelsregistret.

Som konsument kan du vara trygg med att de växtskyddsmedel som används lagligt i Sverige har testats grundligt och bedömts vara säkra för människor, djur och miljö. Annars skulle medlet inte vara godkänt.

Hur bedöms säkerheten?

För att avgöra om ett växtskyddsmedel är säkert att använda i praktiken måste de behöriga myndigheterna göra en bedömning av riskerna för hälsa och miljö. 

En ansökan om godkännande av ett växtskyddsmedel innehåller information om:

• Exakta uppgifter om hur produkten ska användas (för vilka grödor, vid vilka tidpunkter och mot vilka skadegörare etc.)
• Medlets fysikaliska och kemiska egenskaper (om det är vattenlösligt, brandfarligt, avdunstar lätt etc.)
• Hur man analyserar förekomsten av medlet i vatten, luft, jord, växter, etc.
• Människors hälsa (akut toxicitet, toxicitet på lång sikt, om medlet är cancerframkallande, skadligt för arvsanlagen, allergiframkallande, ögonirriterande och mycket mer)
• Miljörisker (om medlet är giftigt för fåglar, fiskar, vattenväxter, landlevande djur, små däggdjur etc.)
• Hur medlet sprids i miljön (hur det binds i marken, om det tränger ner till grundvattnet, avdunstar i luften, etc.)

Gemensamt för både människor och miljö är att måste göras en serie beräkningar och datormodelleringar för att avgöra hur stor risk det innebär att använda medlet. För att göra en beräkning är det nödvändigt att veta hur giftigt medlet är och hur stor koncentration man kan utsättas för. Förhållandet mellan dessa båda faktorer talar om hur stor risken är för den enskilda organismen. Om ett ämne är mycket giftigt men används i så små mängder att det inte är sannolikt att man kommer i kontakt med det, är risken för förgiftning mycket låg. Detsamma gäller om medlet inte är särskilt giftigt, då kan man "tåla" att utsättas för mer innan en faktisk effekt uppstår.

Det inbyggda dilemmat för växtskyddsmedel är alltid att medlet måste vara effektivt mot skadegöraren, dvs. giftigt – och samtidigt får det inte vara giftigt för något annat. Det läggs stora resurser på att utveckla medel som är effektiva mot skadegöraren, och bara den.