Gulrost

Höstvete, vårvete och rågvete

Angrepp av gulrost är mycket i ögonfallande, och yttrar sig som lysande brandgula pustlar på grödans blad och ax.  Ofta växer pustlarna i avlånga strimmor längs bladet, mellan bladnerverna.

Gulrost har en komplicerad livscykel, där värdväxling med andra arter än vete/rågvete är en del. Svampen behöver dock levande biomassa att växa på och kan ej leva på döda skörderester. Väderlek under vintern har därför en påverkan på gulrostens utveckling det enskilda året, där en mild vinter med mycket grön biomassa behålls intakt är gynnsamt. Optimal väderlek för gulrost under våren är svalt (8-12 grader) och regnigt. Den stora inverkan av det enskilda årets väder gör att gulrosten mer eller mindre uteblir många år men kan ge omfattande problem andra.

Spridning i den nysådda grödan kan börja redan på hösten, där enstaka blad på nygrodda veteplantor infekteras. Gulrosten övervintrar sedan på de levande bladen och fortsätter sin spridning i beståndet samt till andra fält på våren. Gulrostangrepp kan dock uppstå med nyinflugna sporer relativt sent i grödans utveckling, och utvecklas snabbt vid gynnsamma väderbetingelser, då inkubationstiden är relativt kort (ca 14 dagar).

Vid starka angrepp som inte bekämpas blir skördeförlusterna mycket omfattande. Det finns uppgifter om över 80% skördebortfall i extrema fall. Det finns dock goda möjligheter till kemisk bekämpning av gulrost, där angreppsnivå i förhållande till plantans utveckling utgör beslutsunderlag.

Vid sidan av kemisk bekämpning är sortval den enskilt viktigaste faktorn för att bekämpa gulrost. Vilka raser av gulrost som får spridning kan dock förändras från ett år till ett annat, varför även resistensen och mottagligheten hos en sort kan skifta snabbt och med låg förutsägbarhet. Att sprida riskerna genom att odla flera sorter är en bra åtgärd. Att blanda utsäde i såmaskinen och så en sortblandning i fält har också diskuterats som en möjlig åtgärd.