You are here

Hybridförädling sockerbetor - Syngenta Sverige

Målsättningen med förädlingsarbetet är att skapa högavkastande och stabila sorter som passar för respektive odlingsområde. Att utveckla en sort tar mellan 10 och 12 år.

Första delen av sortutvecklingen sker på linjenivå. Efterhand som lovande linjer väljs ut i förädlingsarbetet, korsas dessa samman till hybrider. Idag är i stort sett alla sockerbetssorter hybridsorter. Från de första korsningarna i växthuset till försäljningsstart, genomgår sockerbetan omfattande tester för att säkerställa att sorten bär på alla de karaktärer som är viktiga för ett speciellt odlingsområde. Samtidigt som lantbrukaren erbjuds odlingssäkerhet och industrin en beta som är lätt att utvinna socker från, måste hybriderna även ha alla de egenskaper som ger en stabil fröodling med hög fröskörd av god kvalitet.

Från multigermt till monogermt frö


Betfrö med flera groddar.Sortutveckling pågår oavbrutet sedan 1900-talets början och resulterar i att nya, förbättrade sorter kommer i odling. Ett av de största framstegen inom förädlingsarbetet kom i slutet av 1960-talet. Fram till dess baserades alla sockerbetssorter på multigerma populationer, där varje enskilt frö gav upphov till flera plantor.
Efter nästan 20 års utvecklingsarbete lanserade Hilleshög 1966 som första sockerbetsförädlare i världen en genetiskt monogerm hybridsort, Monohill. 

I en monogerm sort ger varje enskilt frö upphov till endast en planta. Förutom den förbättrade stabiliteten och skördeökningen, som hybridsystemet medförde, kom det verkliga genombrottet i den arbetstidsbesparing som de monogerma sorterna innebar. Med endast en betplanta per utsått frö, besparades lantbrukaren den tidskrävande gallringen. Numera sker all odling i Europa med monogermt utsäde.

Hybrider


Redan i början av 1900-talet noterade växtförädlare att avkastningen från avkomman som uppstod då två obesläktade linjer korsades med varandra, var högre än avkastningen från någon av föräldralinjerna. Ett problem i utnyttjandet av hybrideffekten, heterosis, var att genomföra utsädesodlingen i stor skala.
Den första stora fältgrödan att nyttja hybrideffekten i kommersiell skala var majs. Hybridsorter av sockerbetor började produceras senare. Sockerbetor och majs skiljer sig åt bl.a. i det avseendet att han- och honorgan sitter i samma blomma hos sockerbetan, men är åtskilda på majsplantan. Fröodling i FrankrikeDet går därför inte som hos majs, att avlägsna hanblommorna på en av de två föräldralinjerna.
Tack vare ett genetiskt system som möjliggör att hansterilitet (avsaknad av pollenproducerande ståndare) kan åstadkommas hos sockerbetan, kan hybridutsäde produceras på i princip samma sätt som hos majs. Några rader hansterila plantor från en moderlinje planteras omväxlande med en eller två rader hanfertila plantor av en faderlinje. Plantorna från faderlinjen förstörs eller tas bort sedan de fullgjort sin uppgift att pollinera moderlinjen. Frö skördas sedan endast från moderlinjen. Det skördade fröet är ett rent hybridfrö och används som utsäde i sockerbetsodling.

En hybridsort kommer till


Utvecklingstiden för en ny sort är ca 10-12 år. I början sker förädlingsarbetet enbart på linjenivå. Efterhand som de mer lovande linjerna väljs ut, korsas de samman till hybrider och därefter sker allt urval och alla försök på hybridnivå. Information om hela förädlingskedjan följer nedan. 

Korsningar mellan utvalda föräldrar


Varje linje är ett resultat av att noga utvalda föräldrar har korsats samman. Föräldrarna skall bära på de anlag som man vill att den nya sorten skall innehålla. Praktiskt går korsningen till så att samtliga ståndarknappar avlägsnas från den ena förälderns blommor. I samma blommor, på märket, placeras senare pollen ut från den andra föräldern med hjälp av en pensel. Efter 6–8 veckor skördas korsningsfröna som förhoppningsvis innehåller de önskade anlagen för en ny genetisk variation. Inavel är nästa steg i kedjan.

Inavel


I arbetet med att finna de bästa linjerna för den blivande hybriden är inavel en viktig del. Inavel används som ett urvalsinstrument och för att fixera vissa bestämda egenskaper. Man kan med hjälp av inavel rensa populationer från svagheter av ett eller annat slag. För att få fram den korsningsavkomma (hybrid) som kombinerar föräldralinjernas önskade egenskaper, tvingas plantorna i de enskilda linjerna till självbefruktning under några generationer innan man åstadkommer korsningsavkomman. Detta sker enklast genom att plantan får blomma och sätta frön i pollensäkra isoleringstält. Inavel görs i regel i 2-3 generationer och varvas med urval där de svagare och sämre linjerna kontinuerligt kasseras.

Linjeurval


Ett viktigt moment i urvalsprocessen baseras på rotens form, jämnhet samt inre kvalitet. På ett antal försöksplatser tas betorna upp på hösten och placeras sida vid sida, linjevis, på fältet. Förädlaren väljer ut och sparar sedan betor från de linjer som bäst kombinerar en bra rotform, frisk blast och stocklöpningstolerans. Från dessa betor tas ett kvalitetsprov på själva roten. Proverna analyseras för sockerhalt och blåtal. De linjer som visar bäst resultat för dessa karaktärer lagras i kylkammare över vintern och går till förnyad inavel eller korsas samman till nya hybrider påföljande vår.

Resistensegenskaper


Linjerna placeras även i speciella sjukdomsförsök. Detta sker i områden där sjukdomen finns naturligt eller genom att plantorna infekteras med sjukdomen i växthus eller i fält, på behörigt avstånd från bruksodling. Linjer med bra resistens mot exempelvis Rhizomania, Aphanomyces, mjöldagg och ramularia går vidare i förädlingsarbetet.

Bioteknologi


Att använda DNA markörer för att välja ut betor med bäst genetik är idag en väl etablerad och rutinmässigt använd metod inom förädlingen. På detta sätt kan man få ett urval som är mer exakt, snabbare och billigare. Kunskapen kring sockerbetans gener ökar hela tiden, vilket gör det möjligt att använda DNA markörer för fler egenskaper och användandet ökar kontinuerligt. Som ett komplement kan vi också transformera in gener från andra organismer för att få fram helt nya egenskaper i sockerbetor. Till skillnad från arbetet med DNA markörer, då man bara studerar variationen hos de gener som redan finns, så förändrar man vid transformation sockerbetans genom. Produkten blir en gen-modifierad organism (GMO) och dessa är noga reglerade. Detta har vi utnyttjat för att producera sockerbetor som är resistenta mot glyphosat och dessa betor odlas idag i USA.

Hybridproduktion i liten skala


Lovande linjer korsas till testhybrider. Faderlinjen, med normal pollenproduktion, planteras bredvid moderlinjen, som bär på en genuppsättning som gör den pollensteril (hansteril). Pollen från faderlinjen kommer nu att befrukta moderlinjen. Skörden från moderlinjen, som blir ett resultat av korsningen mellan de båda linjerna, används i fortsatta tester. 
Dessa odlingar kallas separationer och placeras på vissa minimiavstånd från varandra för att förhindra att pollen flyger från en hybridodling till en annan.

Avkastningsförsök


De nya hybriderna testas i våra egna avkastningsförsök. Under det första året görs urval på ett begränsat antal försökslokaler. De viktigaste urvalskriterierna är sockerhalt, rotskörd, sockerskörd samt inre kvalitet. Efterhand som vissa hybrider sorteras bort, ökar testningen av de kvarvarande i omfång. Det tredje året testas sorterna på upp till 15 platser med olika odlingsförhållanden gällande exempelvis sjukdomar, vattentillgång och temperaturskillnader. Detta gör att stabila hybrider väljs, som kombinerar hög skörd och goda rotkaraktärer med sjukdoms- och stocklöpningsresistens.

Officiella försök


De mest lovande sorterna skickas till officiell provning i olika länder. I Sverige testas sorterna i 3-åriga försök vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och Nordic Beet Research (NBR). De sorter som klarar sig bäst i en eller flera karaktärer, i jämförelse med de aktuella marknadssorterna, kan bli godkända efter 3 års provning. De tas då upp på sockerindustrins sortlista och kan användas i odlingen. 
Mer information om sortprovning i Sverige.

Uppförökning av stamfrölinjer


Samtidigt som de nyutvecklade sorterna provas i officiella försök, uppförökas de ingående hybridkomponenterna (linjerna). Detta frö benämns stamfrö och utgör utsäde för utsädesodlarna i exempelvis Frankrike. Härigenom kan man snabbt lansera och börja sälja en ny sort om den blir godkänd och rekommenderad för försäljning.
Vid uppförökning av stamfrö är det viktigt att linjernas genetiska renhet bibehålls. För att undvika inkorsningar sker förökningen i områden där varken sockerbetsodling eller någon av de besläktade grödorna rödbetor, foderbetor eller mangold förekommer.