Frågor och svar om hållbarhet

Pesticider är en samlande beteckning för produkter som används för att bekämpa en biologisk skadegörare. Produkterna kan vara växtskyddsmedel som används för att skydda jordbruksgrödor mot skadegörare, eller biocider som används för andra former av skydd, till exempel träskydd eller bottenfärger för båtar.

Skadegörare är beteckningen på exempelvis insekter, svampar eller ogräs som har en negativ inverkan på grödans kvalitet och/eller avkastning. Skadegöraren sprider sig snabbt, och om den inte bekämpas kan den i värsta fall förstöra grödan helt och hållet.

De verksamma ämnena måste godkännas av EU. Medlen ska godkännas av myndigheterna i varje medlemsstat innan de får säljas och användas. Om ett medel innehåller en EU-godkänd aktiv substans, är bevisat effektiv och uppfyller de stränga nationella kraven på säkerhet för människa och miljö, kan det godkännas för användning. I Sverige är Kemikalieinspektionen, KEMI, godkännande myndighet.

För att erhålla godkännande av både det verksamma ämnet och medlet måste det ansökande företaget tillhandahålla en omfattande uppsättning data och tester som följer internationella specificerade krav.

Både verksamma ämnen och medel ges ett tidsbegränsat tillstånd. Det måste sedan förnyas och processen börjar om från början och baseras då på den senaste kunskapen.

Det inbyggda dilemmat för växtskyddsmedel är alltid att medlet måste vara effektivt mot skadegöraren, dvs. giftigt – och samtidigt får det inte vara giftigt för andra. Det läggs stora resurser på att utveckla medel som är effektiva specifikt mot skadegöraren och som samtidigt bryts ned snabbt i naturen och inte har några oönskade effekter på vare sig människor eller miljö.

Växtskyddsindustrin är innovativ och arbetar ständigt med att undersöka hur användningen av växtskyddsmedel kan bli bättre och säkrare.

Konsumenterna efterfrågar ett varierat utbud av högkvalitativa livsmedel till överkomliga priser. Tack vare växtskyddsmedel är det möjligt för jordbruket att uppfylla denna önskan och att säkerställa en kontinuerlig försörjning av ett stort utbud av bra livsmedel. 

Som konsumenter vill vi ha så få rester av medlen som möjligt i våra livsmedel, och därför är det viktigt att hitta en bra balans där yrkesodlaren kan odla grödan och använda medel om det uppstår problem med skadedjur, och samtidigt leverera grödor som lever upp till konsumentkraven.

När odlaren sprutar ett växtskyddsmedel på grödan för att till exempel hantera ett svamp- eller insektsangrepp är medlet utformat för att ha maximal effekt på skadegöraren. Vissa medel absorberas av växten och andra medel drabbar skadegöraren direkt. Oavsett hur noggrant man besprutar kommer en del av medlet att hamna på/i växten där det bryts ned av naturliga processer som solljus, regn och av själva växten. Baserat på studier om nedbrytning och det sätt på vilket medlen fungerar, har man fastställt tidsfrister för hur nära skörden man får använda medlen för att säkerställa att kvarvarande rester ligger på en nivå som inte utgör någon hälsorisk. 

Tack vare modern teknik är det möjligt att mäta även mycket små koncentrationer exakt. Om resthalterna överskrider det lagstadgade gränsvärdet kan det bero på att ett växtskyddsmedel inte använts på rätt sätt. 

Gränsvärdet för resthalter fastställs av EU (Maximal Residue Level eller MRL). I Sverige är det Livsmedelsverket som står for arbetet med MRL och kontroll av bekämpningsmedelsrester i livsmedelsprodukter.

Växtskyddsmedel är bland de bäst undersökta och hårdaste reglerade kemikalierna i världen. De godkänns med samma grundlighet som läkemedel och får endast användas om Miljøstyrelsen har bedömt att medlen är säkra att använda – för konsumenten, för förädlaren och för miljön. Så ja – din mat är säker att äta.

Innan växtskyddsmedel kan användas måste de godkännas av behöriga myndigheter. Det finns omfattande krav på vilka undersökningar och analyser som måste utföras av industrin för ett enda medel. Miljøstyrelsen gör en bedömning av datamaterialet.

Ett medel kan endast godkännas när Miljøstyrelsen har bedömt att det är säkert för människor, djur och miljö. Medlet måste också vara effektivt mot den skadegörare som ska bekämpas. Först när medlet är godkänt (och därmed anses säker) kan den säljas och användas. 

Livsmedel inspekteras regelbundet för eventuella bekämpningsmedelsrester och gränsvärdena överskrids sällan.

Det är viktigt att medlen används på rätt sätt, dvs. så att de är säkra för människor och miljö och samtidigt är effektiva mot den skadegörare som ska bekämpas. Därför utvärderar myndigheterna ett omfattande datamaterial om produkten – och kommer fram till att medlen är säkra om de används korrekt. Den korrekta tillämpningen beskrivs mycket ingående på produktens etikett – vilka grödor, vilka skadegörare, vilken dosering och vid vilken tidpunkt produkten får användas.

I Sverige godkänns växtskyddsmedel av KEMI.  Reglerna för bedömning och KEMI:s bedömningsrapporter är tillgängliga för allmänheten, så processen är helt öppen. KEMI:s bedömning omfattar även beräkningar av potentiella risker vid användning av produkten. Det beskrivs detaljerat vilka studier och data som ska utgöra underlag för KEMI:s bedömning. 

Den övergripande forsknings- och utvecklingsprocessen för ett växtskyddsmedel kan ta tio år att slutföra.

Du kan hitta godkända växtskyddsmedel och uppgifter om vad de kan användas till på KEMI:s webbplats, gå till bekämpningsmedelsregistret.

Som konsument kan du vara trygg med att de växtskyddsmedel som används lagligt i Sverige har testats grundligt och bedömts vara säkra för människor, djur och miljö. Annars skulle medlet inte vara godkänt.

För att avgöra om ett växtskyddsmedel är säkert att använda i praktiken måste de behöriga myndigheterna göra en bedömning av riskerna för hälsa och miljö. 

En ansökan om godkännande av ett växtskyddsmedel innehåller information om:

• Exakta uppgifter om hur produkten ska användas (för vilka grödor, vid vilka tidpunkter och mot vilka skadegörare etc.)
• Medlets fysikaliska och kemiska egenskaper (om det är vattenlösligt, brandfarligt, avdunstar lätt etc.)
• Hur man analyserar förekomsten av medlet i vatten, luft, jord, växter, etc.
• Människors hälsa (akut toxicitet, toxicitet på lång sikt, om medlet är cancerframkallande, skadligt för arvsanlagen, allergiframkallande, ögonirriterande och mycket mer)
• Miljörisker (om medlet är giftigt för fåglar, fiskar, vattenväxter, landlevande djur, små däggdjur etc.)
• Hur medlet sprids i miljön (hur det binds i marken, om det tränger ner till grundvattnet, avdunstar i luften, etc.)

Gemensamt för både människor och miljö är att måste göras en serie beräkningar och datormodelleringar för att avgöra hur stor risk det innebär att använda medlet. För att göra en beräkning är det nödvändigt att veta hur giftigt medlet är och hur stor koncentration man kan utsättas för. Förhållandet mellan dessa båda faktorer talar om hur stor risken är för den enskilda organismen. Om ett ämne är mycket giftigt men används i så små mängder att det inte är sannolikt att man kommer i kontakt med det, är risken för förgiftning mycket låg. Detsamma gäller om medlet inte är särskilt giftigt, då kan man "tåla" att utsättas för mer innan en faktisk effekt uppstår.

Det inbyggda dilemmat för växtskyddsmedel är alltid att medlet måste vara effektivt mot skadegöraren, dvs. giftigt – och samtidigt får det inte vara giftigt för något annat. Det läggs stora resurser på att utveckla medel som är effektiva mot skadegöraren, och bara den.

Vår forskning och utveckling med fokus på växtskyddsmedel styrs till stor del av kundens behov, tekniska utveckling och lagkrav.

På våra stora forskningscenter inom växtskydd arbetar över 2 000 personer med forskning och utveckling inom livsmedelssäkerhet. Den senaste tekniken inom syntetisk kemi, snabb automatiserad syntes och biologiska metoder används för att förbereda mängden och kvaliteten på de föreningar som krävs för riktad biologisk screening. Vi använder en strukturerad designmetod inom kemi som hjälper oss att utveckla kemiska enheter som har de egenskaper som mest sannolikt kommer att bidra till den önskade produktprofilen.

När en aktiv ingrediens är klar för testning genomför vi en serie experiment för att vidareutveckla lovande molekyler till produkter som är säkra att använda, uppfyller alla krav för registrering och tillgodoser kundernas behov. Den aktiva ingrediensens effektivitet och säkerhet bedöms så tidigt som möjligt i utvecklingsprocessen och alla data samlas in för registrering och säker användning av produkten.

Vi testar sedan föreningar på målgrödor under olika klimatförhållanden och i olika jordar runt om i världen för att utveckla lämpliga sammansättningar och processer för tillverkning av produkten i kommersiell skala som uppfyller våra kunders krav.

Registreringen av ett nytt växtskyddsmedel tar i genomsnitt åtta till tio år och kostar cirka 260 miljoner dollar innan det kan lanseras kommersiellt.

Syngentas forskning och utveckling av frön handlar om att ta fram nya sorter av de viktigaste grödorna, och är inriktad på att skapa en förbättrad kvalitet och produktivitet, antingen ensamt eller i kombination med andra tekniker. Detta inbegriper att förbättra toleransen mot skadedjur och andra miljöpåfrestningar samt att förbättra kvalitetsegenskaper som exempelvis näringssammansättning, attraktionskraft på konsumenter och hållbarhet.

Vi har över 3 000 medarbetare som fokuserar på forskning och utveckling av frön. De arbetar för att främja prestanda, stabilitet och kvalitet hos frösorter som omfattar över 50 livsmedels- och fodergrödor, inklusive våra strategiska grödor.

Vi utvecklar växter med önskvärda egenskaper via både konventionell avel (för att skapa antingen inavelslinjer eller hybrider) och bioteknik.

Konventionell växtförädling innebär att korsa noggrant utvalda moderplantor och sedan välja de bästa växterna från avkomman som sedan odlas vidare för ytterligare selektion. När de bästa linjerna har valts förädlas de för att skapa "inavlade" linjer, där varje planta har samma egenskaper, och processen att multiplicera frön börjar.

För många grödor producerar vi hybridfrön – resultatet av den första korsningen mellan utvalda föräldrar. Dessa frön ger förbättrad avkastning och resultat samt bättre stabilitet och kvalitet.

Vi sysselsätter över 5 000 personer i våra forsknings- och utvecklingscenter och fältstationer runt om i världen. Våra viktigaste globala forsknings- och utvecklingsanläggningar finns i: 

• Jealott's Hill, Storbritannien
• Stein, Schweiz
• Research Triangle Park och Greensboro, NC, USA
• Goa, Indien
• Beijing, Kina
• Enkhuizen, Nederländerna
• Saint-Sauveur, Frankrike

Vi har stora center med fokus på att identifiera nya aktiva ingredienser för växtskyddsmedel i Stein, Jealott's Hill och Goa.

Vår bioteknologiska verksamhet sker främst i Research Triangle Park och Beijing Innovation Center. Vi har också ca 100 center för utveckling och produktion av fröer över hela världen.

I vårt forsknings- och utvecklingsarbete spelar miljö- och hälsoaspekterna en viktig roll, och vi genomför därför omfattande bedömningar av både mänskliga och miljömässiga risker under hela forsknings- och utvecklingsprocessen.

Detta omfattar risker som är förknippade med alla utvecklingsstadier – från koncept till slutanvändning och konsumtion. I våra säkerhetsbedömningar granskar vi potentiella risker för användare av produkten och konsumenterna av livsmedel och foder, medan våra miljösäkerhetsprogram säkerställer att produkten inte inverkar negativt på jord, vatten, luft, flora eller fauna.

För att en produkt ska få myndigheternas godkännande för registrering måste vi först visa att den är säker för de som arbetar med den, miljön, de grödor som ska skyddas, samt de människor eller djur som äter maten som tillverkas av dessa grödor.

När det gäller utvecklingen av växtskyddsmedel läggs cirka 30 procent av kostnaden för en ny aktiv ingrediens på produktsäkerhet. Många av de sammansättningar vi tar fram kommer inte längre än de första utvecklingsstadierna eftersom de inte uppfyller våra stränga säkerhetskrav.

Jordbrukets bioteknologiska produkter är bland de hårdast testade livsmedelsprodukter som finns på marknaden.

Myndigheterna fastställer villkoren för när och hur en produkt får användas. Villkoren står på produktetiketten och medlet får ENDAST användas för de grödor, mot de skadegörare, i de doser och vid de tidpunkter som anges på etiketten. Alla andra användningsområden är olagliga. Det kan också finnas andra restriktioner på etiketten, exempelvis avstånd till vattenmiljö. 

Man kan ansöka om tillägg till villkoren som anges på etiketten, men detta kräver att man kan dokumentera säker användning och tillägget gäller först när det har godkänts av myndigheterna.

Det är när ett kemiskt ämne avdunstar och blir flyktigt. Det kan göra att molekylerna transporteras till olika platser, inklusive andra grödor, med vinden. 

Resultaten från våra vindtunnelstudier visar dock att nedfall som beror på avdunstning är många gånger mindre än vid vindavdrift. Avdunstning kan inte uteslutas, men det är ett mycket mindre ett problem än avdrift.

Vi förstår att allmänheten är intresserad av detta, och därför är det viktigt att betona att Miljøstyrelsen klargjort att den låga koncentrationen inte utgör någon risk för människors hälsa eller för miljön.
Även om modern teknik numera kan upptäcka även mycket små rester från industri, jordbruk eller annan mänsklig verksamhet i atmosfären, är det viktigt att notera att mikrospår av prosulfokarb absolut inte utgör någon risk för människors hälsa eller för miljön.

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) utfärdar årligen en rapport om livsmedelssäkerhet. I den senaste årsrapporten om bekämpningsmedelsrester i livsmedel var mer än 96 procent av proverna inom lagliga gränser och omkring 51 procent fria från kvantifierbara resthalter. Studien bygger på resultat för nästan 81 000 matprover från 27 EU-medlemsstater samt Island och Norge. Källa: EU-rapport från 2016 om bekämpningsmedelsrester i livsmedelsprodukter.

Trots detta fortsätter vi att arbeta mycket nära lantbrukarna för att säkerställa att vår förvaltningsplan, som redan lyckats reducera förekomsten av låga halter, också inriktas på att minimera förekomsten av prosulfokarb i atmosfären.

Mellan 2015 och 2018 förekom nästan inga spår av prosulfokarb i testerna av frukt och grönsaker, trots att Gasa Nordgrønts utökade testprogrammet och lät analysera cirka 450 livsmedelsprover för prosulfokarb. Testerna utfördes av Veterinær- og Fødevarestyrelsen i Danmark.

Vi har ökat våra ansträngningar för att säkerställa en korrekt användning av våra växtskyddsmedel och lägger stor vikt vid att avdriftsreducerande munstycken ska användas och att spridningen sker vid rätt tidpunkt – budskap som vi förmedlar till jordbrukare via alla typer av kanaler. Tillsammans med SEGES har vi infört en ny handlingsplan med extra fokus på många av dessa frågor.

Nej, det är ett globalt initiativ. Vi har olika projekt på alla marknader, men alla arbetar för samma mål, att undvika spridning på icke-målgrödor. Förra året hade vi en europeisk stewardship-kampanj med fokus på vikten av att använda avdriftsreducerande munstycken och sprida medlen vid rätt tidpunkt.