Kvickrot

Tydliga kännetecken är den håriga bladslidan samt att den ofta uppträder fläckvis i fält. Att gräva upp rötterna för att där hitta stolonerna är också ett säkert sätt att identifiera kvickrot.

Kvickrot är ett perennt gräs som förekommer i hela Sverige. Den främsta spridningsvägen är genom vegetativa rotutlöpare, sk stoloner, och fröspridning är av mindre betydelse. Den växer i stort sett kontinuerligt under hela vegetationsperioden.

Traditionell kvickrotsbekämpning utförs genom upprepad mekanisk jordbearbetning, för att nöta ut och utarma kvickrotens energireserv som återfinns i rötterna. Kemiskt så är en bekämpning med glyfosat efter skörd en effektiv åtgärd. I vete, råg och rågvete går det även att behandla i växande gröda med selektiva herbicider. Bekämpningen ska helst sättas in i kvickrotens kompensationspunkt vid ca 3-4 blad – då dess biomassa är som lägst. Samtliga åtgärder – kemiska som icke kemiska – måste kombineras med konkurrenskraftiga grödor för långsiktig och god effekt