Vad är fungicidresistens i potatis?
Fungicidresistens uppstår när svampsjukdomar utvecklar förmågan att överleva en (fungicid) behandling. Detta sker genom naturligt urval där svampen blir mer motståndskraftig genom att utveckla genetiska mutationer och föröka sig. Därför kan fungicidresistens inte undvikas eller stoppas eftersom det naturliga urvalet alltid kommer att driva på en anpassning. Vi kan dock kontrollera och fördröja resistensutvecklingen genom att använda resistensstrategier.
Varför uppstår resistens?
Fungicidresistens uppstår främst på grund av följande faktorer:
- Selektionstryck: Upprepad användning av samma fungicid eller fungicider med samma verkningsmekanism skapar ett selektionstryck som gynnar resistenta genotyper.
- Mutationer: Naturligt förekommande mutationer i svamppopulationen skapar nya kombinationer av gener, det vill säga nya genotyper, varav vissa kan visa minskad känslighet eller full resistens mot en fungicid. Genom selektionstrycket från fungiciden kommer dessa resistenta genotyper att ha en överlevnadsfördel.
- Korsresistens: Korsresistens uppstår när en mutation ger resistens mot flera fungicider med liknande verkningsmekanismer. Detta kan komplicera hanteringen av resistens eftersom resistens mot en fungicid kan innebära resistens mot andra, även om de inte har använts.
FLERA VERKNINGS MEKANISMER HJÄLPER TILL ATT HÅLLA NERE RESISTENSUTVECKLINGEN
Genom att använda fungicider med olika verkningsmekanismer minskas selektionstrycket. En fungicid som angriper svampen på flera ställen kräver fler mutationer i svampen för att utveckla resistens mot den aktuella fungiciden. Det blir därför svårare för svampen att bli motståndskraftig mot en fungicid med flera verkningsmekanismer
Goda råd för att hålla nere resistensutvecklingen
Växla mellan fungicider med olika verkningsmekanismer
Använd blandningar eller produkter med flera verkningsmekanismer
Integrera icke-kemiska bekämpningsmetoder
Övervaka resistensutvecklingen och anpassa strategierna därefter
Så bedöms den samlade risken för utveckling av resistens
För att bedöma den samlade risken för utveckling av resistens utgår man vanligtvis från tre huvudfaktorer:
Spridning: Spridning av svampsporer i avstånd och antal
Svampar som enkelt sprider många sporer över stora avstånd har högre risk att utveckla och sprida resistens.
Tid: Antalet dagar mellan varje ny generation av svampen och därmed en ny infektion.
Svampar med korta generationstider och snabb reproduktion har högre risk att utveckla resistens. Under gynnsamma väderförhållanden tar det 4-5 dagar för potatisbladmögel att genomföra en hel livscykel och därmed producera en ny generation.
Överlevnad: Svampens förmåga att överleva mellan växtsäsonger.
Svampar som överlever på växtrester eller i jorden mellan säsonger har större risk att utveckla resistens över tid.
Diversitet: Om svampen förökar sig könligt eller könlöst
Könlig förökning ger större genetisk variation och därmed större potential att utveckla resistens. Könlös förökning sprider resistenta stammar snabbare när de väl har uppstått.
Fungicidens verkningsmekanism
Svampmedel verkar ofta genom att blockera aktiviteten hos specifika enzymer i svampen, vilket stoppar svampens tillväxt. Svampmedlens resistensrisk, det vill säga hur lätt det är för svampsjukdomen att neutralisera fungicidens effekt, klassificeras i FRAC-grupper, som anger om fungiciden har låg, medelhög eller hög risk för resistensutveckling. Svampmedel med en enda verkningsmekanism mot svampen har högre risk att utveckla resistens. Det finns också risk för utveckling av korsresistens, det vill säga resistens mot ett annat medel i samma FRAC-grupp.
Lantbrukarens beteende
God jordbrukspraktik spelar en viktig roll i utvecklingen av resistens. När man tittar närmare på resistensrisken i allmänhet beaktas alla tre faktorer. Hög risk inom alla tre områden ger totalt sett en mycket hög risk för resistensutveckling. Tvärtom kan låg risk på ett eller flera områden bidra till att minska den totala risken och därför har den enskilda potatisodlaren en mycket central roll.
Många faktorer påverkar effekten av din svampsprutning
Täckning
Val av munstycke
Timing
Väderförhållanden
Dosering
Vad kan du göra för att fördröja resistensutvecklingen?
- God lantbrukspraxis med:
- Sund växtföljd: En bra växtföljd är viktig för att minimera smittotrycket. Bladmögel kan överleva i jorden i 4–5 år – tänk på detta när du planerar din växtföljd.
- Borttagning av spillpotatis för att undvika smitta.
- Bekämpning av ogräsarter som kan sprida smitta (till exempel nattskatta).
- Borttagning av kvarlämnade potatishögar.
- Följ de officiella rekommendationerna mot bladmögel så att du bekämpar bladmögel så effektivt som möjligt. Det rekommenderas att använda minst två medel i blandningar och att undvika att spruta med samma blandning två gånger i rad.
- Val av sort: Olika sorter har olika mottaglighet för smitta. Valet av sort påverkar hur du ska behandla din potatis mot bladmögel. Det kan vara fördelaktigt att välja bladmögelresistenta sorter som en extra verkningsmekanism för att bekämpa bladmögel.
Effektiv svampbekämpning och förebyggande av fungicidresistens i potatis
• En övergripande strategi under hela säsongen samt blandning och alternering av alla fungicider som finns tillgängliga på marknaden minskar risken för resistensutveckling.
• Korrekt dosering och timing är viktigt för att följa infektionsnivån och inte vara för sen med behandlingar innan svampsjukdomen sprids.
• God växtföljdspraxis med variation i grödor kan minska sjukdomstrycket.
• Användning av mer resistenta potatissorter hjälper till att minska risken för fungicidresistens.
Potatisbladmögel är en patogen (från gruppen oomycetes) med hög genetisk diversitet. Den kan ha olika egenskaper såsom aggressivitet och preferenser för specifika potatissorter eller fungicider. Bladmöglet genomgår snabba livscykler (4–7 dagar), vilket leder till kontinuerliga mutationer och nya stammar.