Vad är herbicidresistens?

Under den närmaste framtiden ser det inte ut att komma några helt nya verkningsmekanismer. Samma situation gäller även internationellt. 

Det dyker upp nya aktiva substanser men som tillhör redan existerande grupper av verkningsmekanismer. I Sverige bör fokus ligga på att uthålligt hantera de aktiva substanser som finns på marknaden. Det gör man bäst genom att växla mellan produkter med olika verkningsmekanism. 

Det bästa sättet att ta reda på vilken verkningsmekanism en viss produkt har är att läsa på etiketten och/eller i jordbruksverkets rådgivningsbroschyr ”Kemisk ogräsbekämpning”

Nyckeln till att motverka herbicidresistens kan sammanfattas med orden:

• Förebyggnad
• Mångfald 

Det är viktigt att arbeta förebyggande, det vill säga att tänka på resistens redan innan den har blivit ett problem. När resistens väl uppkommit är det mycket svårt att bli av med den. 

Detta gör man som lantbrukare genom att utföra en mångfald av åtgärder. Det betyder att oman som odlare bör använda så många olika metoder som möjligt för att bekämpa det aktuella ogräset, både kemiska och icke kemiska. 

För den kemiska bekämpningen gäller det att använda så många olika aktiva substanser som möjligt – helst med olika verkningsmekanismer.

På lång sikt (10-20 år framåt) gäller det att ha en genomtänkt ogrässtrategi. Det innebär att se över  växtföljd, jordbearbetning, såtidpunkter och naturligtvis vilka ogräsmedel som används. 

Frågor som man som odlare kan ställa sig är: 

• Vilka ogräs utgör problem/riskerar att bli problem?
• Vilka åtgärder kan jag använda för att hantera och motverka dessa ogräs redan idag?
• Hur hade jag varit tvungen att göra för att hantera ett visst ogräs om den viktigaste herbiciden jag använder idag slutade att fungera? 
• Och följdfrågan: Kan jag börja tillämpa denna åtgärd i viss utsträckning redan idag?

Vad som fungerar och inte varierar både mellan gårdar och mellan fält och åtgärdsprogram måste anpassas till lokala förhållanden.

På kort sikt (innevarande år) är det svårt att göra underverk. Det man kan göra är att försöka få ut maximal effekt av de åtgärder som sätts in. Det är viktigt att prioritera god effekt av ogräsmedel som är jordverkande som är mindre utsatta för resistensutveckling än de bladverkande herbicider i grupperna ALS-hämmare och ACCase-hämmare. 

Pinoxaden ingår, precis som flera andra ogräsmedel på svenska marknaden i gruppen ACCase-hämmare. De äldre ACC:ase hämmarna på den svenska marknaden tillhör alla undergrupperna FOP eller DIM. Pinoxaden är dock den enda aktiva substans som tillhör undergruppen DEN (kan läsas ut av namnet pinoxaDEN), vilket innebär att den har en något annorlunda resistensprofil i jämförelse med andra aktiva substanser i samma grupp. 

Pinoxaden har tack vare detta i många fall bättre effekt än de gamla aktiva substanserna inom gruppen när det kommer till delvis resistenta populationer. Framförallt gäller det fall där metabolisk resistens är det mest framträdande resistensproblemet. 

Det är viktigt att poängtera att Pinoxaden inte är en ”resistensbrytare” där resistens mot ACCase-hämmare förekommer – i dessa fall påverkas även Pinoxaden i viss utsträckning. 

Pinoxaden, tack vare sin unika undergrupp, fungerar ofta bättre än gamla aktiva substanser. Det gör att man har stor nytta av Pinoxaden i sitt förebyggande arbete mot resistens - i populationer där resistens mot herbicider ännu inte uppkommit. Genom att använda Pinoxaden i strategier tillsammans med aktiva substanser från andra grupper - samt icke kemiska åtgärder – kan man arbeta förebyggande och därmed minska risken för att resistens uppkommer.

Pinoxaden finns i ogräsmedlet AVOXA , AXIAL 50 EC och AXIAL One

Läs mer om Pinoxaden härchevron_right

När det finns resistens har problemet gått så långt att det behövs stora förändringar i odlingsstrategin. Här räcker det inte att enbart byta eller lägga till ett nytt ogräsmedel. 

Som odlare måste man se på möjligheterna att ändra växtföljd (eventuellt inkludera andra grödor), jordbearbetningsmetoder och såtidpunkter i kombination med en översyn av vilka ogräsmedel som man använder. 

I vissa fall måste man avstå från att odla en viss ”problemgröda” under ett antal år för att få grepp på situationen. Som exempel kan nämnas att i England har de stora problemen med renkavle gjort att odlarna fått undvika att odla höstvete på vissa fält under ett antal år.

Nyckeln till att motverka resistens är att arbeta förebyggande, innan problem har uppstått, med en mångfald av åtgärder i sin ogrässtrategi. Det betyder att man som odlare använder så många olika metoder som möjligt för att bekämpa ett visst ogräs, både kemiska och icke kemiska, samt att man gör det även om resistens inte är ett problem (ännu).

Även ur ett rent kemiskt herbicidperspektiv bör mångfald vara ledordet – Det gäller att använda så många olika aktiva substanser som möjligt, helst med olika verkningsmekanismer.

På lång sikt (10-20 år framåt) gäller det att ha en genomtänkt ogrässtrategi. Det innebär att se över  växtföljd, jordbearbetning, såtidpunkter och naturligtvis vilka ogräsmedel som används. 

Frågor som man som odlare kan ställa sig är: 

• Vilka ogräs utgör problem/riskerar att bli problem?
• Vilka åtgärder kan jag använda för att hantera och motverka dessa ogräs redan idag.

Hur hade jag varit tvungen att göra för att hantera ett visst ogräs om den viktigaste herbiciden jag använder idag slutade att fungera? Och följdfrågan: Kan jag börja tillämpa denna åtgärd i viss utsträckning redan idag?

Vad som fungerar och inte varierar både mellan gårdar och mellan fält och åtgärdsprogram måste anpassas till lokala förhållanden.

En varierad växtföljd är en mycket viktig del för att förebygga och undvika stora problem med ogräs. Om man har en ensidig växtföljd gynnar det vissa ogräsarter och med tiden kan ogräsproblemen bli så pass stora att de kostar dig mycket tid, pengar och energi.

I Sverige är det inte lika vanligt att behandla fälten på hösten som det är på våren. Men när det gäller att hantera resistenta ogräs är höstbehandlingen i höstsådda grödor viktig.

Detta då det innebär att jordverkande ogräsmedel med andra verkningssätt som inte kan användas på våren kan användas. BOXER i kombination med Legacy^® (ADAMA trademark) eller andra diflufenikan-produkter är en stark rekommendation för att förebygga eller bekämpa problem med resistenta ogräs. 

En höstbehandling gör dessutom att du tar de viktigaste ogräsen i god tid och att du får mer tid över på våren. Att vänta med ogräsbehandlingen till våren gör att ogräsen hinner växa sig stora, så att de lättare kan konkurrera med grödan om kväve, vatten och utrymme.

AVOXA kombinerar två aktiva substanser (Pinoxaden och Pyroxulam) med olika verkningsmekanism från två resistensgrupper (HRAC grupp A och B) utan korsresistens. Detta är unikt för den svenska marknaden – alla andra gräsogräsprodukter innehåller enbart antingen den ena eller den andra verkningsmekanismen. 

I en strategi med fokus på att förebygga resistens passar AVOXA av den här anledningen in mycket bra jämfört med äldre produkter, i och med att ogräset på så sätt bekämpas på två olika vis i samma behandling! Detta gör att risken för resistensutveckling minskas avsevärt jämfört med bekämpning med endast en verkningsmekanism.

En förutsättning för att få ut denna positiva egenskap av AVOXA är att ogräsen fortfarande är känsliga för båda de aktiva substanserna i produkten. 

AXIAL 50 EC innehåller enbart den aktiva substansen Pinoxaden, och representerar därför bara en verkningsmekanismen samt en resistensgrupp (HRAC grupp A). 

I grödor där det finns tillgång till effektiva produkter innehållande ALS-hämmare (HRAC grupp B) ska AXIAL 50 EC inte användas solo, utan i kombination med någon av dessa. Detta för att inte riskera att resistens mot Pinoxaden utvecklas.

I grödor där det inte finns effektiva alternativ bland ALS-hämmarna mot det aktuella ogräset kan AXIAL 50 EC användas solo ett enskilt år, men man bör undvika att göra det flera år i rad.

Det är viktigt att även tänka på växtföljd, grödval i kombination med ogräsmedel för att få en långsiktigt hållbar strategi.