När åkerven slår tillbaka – så hanterar du resistens
OGRÄS MED ERIK- Åkerven och resistens
Åkerven - Det här behöver du veta
Vad är åkerven?
Åkerven är ett örtogräs där resistens mot ALS-hämmare (grupp 2) idag är ett reellt problem i svensk spannmål. Om åkerven slår igenom trots tidigare fungerande behandling har du sannolikt resistens på fältet.Varför är det problematiskt?
Resistensutveckling sker snabbt vid ensidig användning av samma verkningsmekanismer. Tre verkningsmekanismer har över 90% effekt i Sverige: ALS-hämmare (grupp 2), ACCase-hämmare (grupp 1) och lipidsynteshämmare (grupp 15). Befintlig resistens är betydligt dyrare att hantera än att förebygga.Så bekämpar du åkerven:
Förebygg resistens: Kombinera alla tre verkningsmekanismer varje år, använd varierad växtföljd, konkurrenskraftig gröda och falsk såbädd.
Hantera befintlig resistens: Minst 50% vårsådda grödor i växtföljden, senarelagd sådd på hösten och högre doser av grupp 1 och 15.
Rekommenderad strategi: 1,5 l/ha BOXER på hösten kombinerat med 0,8 l/ha AXIAL 50 EC eller 0,85 l/ha AXIAL One på våren.
Viktigt:
Förebyggande arbete är både effektivare och billigare än att åtgärda befintlig resistens.Resistensproblematik i åkerven – guide till hantering och förebyggande
Åkerven slår igenom trots att du behandlat med herbicid som alltid fungerat förut. Känner du igen dig? Då kan du ha resistensproblematik på ditt fält. Resistens mot ALS-hämmare är idag ett reellt problem i svensk spannmål – men med rätt strategi går det fortfarande att hantera. Här får du konkreta råd för både förebyggande arbete och hantering av redan resistent åkerven.
Har du också upplevt problem med åkerven som slår igenom grödan strax efter axgång, trots att du tidigare på våren behandlat med en gräsherbicid som normalt sett har god effekt på åkerven? Risken är att du i så fall har resistensproblematik på ditt fält.
Åkerven är ett ogräs som i grunden är relativt lätt att bekämpa med kemiska herbicider. Under en längre tid har många lantbrukare därför förlitat sig till stor del på herbicider ur gruppen ALS-hämmare, i vilken flertalet av de produkter som används på våren sorterar under.
Detta har lett till utveckling av åkerven med ökad tolerans och till och med resistens mot herbicider ur denna grupp.
Den enkla vägen – som blir dyr
Som lantbrukare har du många järn i elden, och det är lätt gjort att ta den enkla vägen ut när det gäller ogräshantering. Att enbart använda en typ av ogräsmedel varje år så länge det fungerar – det är ju både effektivt och billigt.
Det ger dock stor risk för resistensproblem och redan efter 5-10 år kan denna "enkla" strategi visa sig både kostsam och komplicerad. Genom att tänka till före och investera några extra kronor per hektar från start det enskilda året kan du dock hålla denna risk borta.
Nedan följer en kort beskrivning av det viktigaste att tänka på i varje givet läge.
Resistens ska förebyggas – inte åtgärdas!
Som vi ska gå igenom längre ner i artikeln så är det möjligt att hantera en situation med redan resistent åkerven. Det är dock tvivelsutan så att resistensarbetet bör påbörjas innan resistensen är ett faktum. Då får du den långsiktigt bästa strategin både ur agronomisk synvinkel och ur ekonomisk synvinkel.
Agronomiska åtgärder är grunden
Alla ogräs kan bekämpas med fler metoder än bara med kemiska herbicider. Noggrannhet vid etablering och gödsling vilket ger konkurrenskraftiga grödor är hörnstenar i ogräsbekämpningen. En varierad växtföljd med både höst- och vårsådda grödor är också viktigt. Falsk såbädd och senarelagd sådd på hösten är också åtgärder som kan tillämpas mot åkerven.
Tre verkningsmekanismer mot åkerven
Övriga åtgärder till trots är herbiciderna ett ovärderligt verktyg för att hålla grödan ren från ogräs. Det finns i dagsläget tre herbicidgrupper med över 90% effekt på åkerven på den svenska marknaden:
- ALS-hämmare (grupp 2) – används primärt på våren
- ACCase-hämmare (grupp 1) – används primärt på våren
- Lipidsynteshämmare (grupp 15) – t.ex. BOXER, används på hösten i höstsådd spannmål
Kombinera verkningsmekanismer
Om ingen resistens ännu uppträtt är det bästa att behandla med alla tre verkningsmekanismer varje år. Det är mycket osannolikt att åkerven utvecklar resistens mot alla tre verkningsmekanismer samtidigt.
I denna situation behöver du troligen inte göra så mycket mer än just kombinera verkningsmekanismer för att långsiktigt hålla resistensen borta. Det är just därför det är så viktigt med resistensarbete i förebyggande syfte!
När resistensen redan är ett faktum
Tyvärr är det idag många populationer av åkerven runt om i Sverige som inte längre är i ett fullt mottagligt läge vad gäller herbicider, utan redan har utvecklat resistens mot en verkningsmekanism. I de allra flesta fall av resistens hos åkerven i nuläget är det herbicider ur resistensgrupp 2 (ALS-hämmare) som drabbats.
Då återstår endast två verkningsmekanismer med god effekt, och det ger förstås ett större tryck på resistensutvecklingen mot dessa också. Det är även att rekommendera att du använder högre doser av de återstående produkterna för att inte trigga utveckling av metabolisk resistens.
Kemiska herbicider räcker inte längre
Det gör situationen något svårare att hantera men definitivt inte omöjlig. I detta läge är det dock av yttersta vikt att du skapar en genomtänkt strategi för långsiktig hantering av åkerven där både kemiska herbicider och andra åtgärder inkluderas.
Vid konstaterad resistens räcker det inte längre att enbart förlita dig på kemiska ogräsmedel, utan andra åtgärder måste också inkluderas. Framförallt är det viktigt att alternera med vårsådda grödor i växtföljden.
Rekommendationer för långsiktigt effektiv åkervensbekämpning
Scenario 1: Ingen resistens
Läs mer om AVOXA här
Scenario 2: Resistens mot ALS-hämmare (grupp 2)
- Höst: 1,5 l/ha BOXER
- Vår: 0,8 l/ha AXIAL 50 EC eller 0,85 l/ha AXIAL One
- Övriga åtgärder: Minst 50% vårsådda grödor i växtföljden. Senarelagd sådd på hösten när det är praktiskt möjligt.
Läs mer om AXIAL One här
ÅKERVEN
Sammanfattning
Herbicidresistens hanteras bäst i ett förebyggande arbete när alla verktyg i verktygslådan fortfarande fungerar. Då är det både effektivare och billigare att hantera resistens.
Resistens hos åkerven är dock ett reellt problem i Sverige idag. Oftast är det resistensgrupp 2 som då inte längre fungerar. Detta är ingen katastrof, men kräver noggrann planering i det fortsatta arbetet.
Herbicider ur resistensgrupperna 1 och 15 återstår då som bekämpningsmetod, men måste i det läget kombineras med andra icke-kemiska åtgärder för att långsiktigt klara av att hantera åkerven.