Potatisbladmögel är en patogen (gruppen oomycet) som uppvisar en mycket hög genetisk diversitet, och olika stammar av bladmögel kan ha olika egenskaper, såsom aggressivitet, antal sporer, vilka sorter dom föredrar eller vilka fungicider dom överlever. Stammarna kommer från olika mutationer i genomet. Varje gång bladmögel genomgår en livscykel uppstår mutationer och med en livscykel på 4-7 dagar under säsongen uppstår dessa mutationer fortlöpande.
När samma stam moniteras över flera år så får den ett namn. I västra Europa domineras bladmögelpopulationen av kloner (dvs stammar som har namn) medan i norra och östra Europa domineras populationen av stammar som ännu inte har namn, eller försvinner igen innan dom har fått ett. Utvecklingen av bladmögelpopulationen moniteras varje år över hela Europa.
Klonerna är stammar som har en fördel av något slag gentemot andra delar av populationen och därför är det viktigt att monitera utvecklingen för att kunna reagera och anpassa odlingen om något kritiskt skulle ske.
Generellt är potatisbladmögel (Phytophtora infestans) är en pathogen i potatis som uppvisar medel-hög risk för att utveckla resistens mot fungicider.
Historiskt har vi sett uppkomsten av resistens mot flera olika verkningsmekanismer, ofta men inte alltid förbundet med bestämda genotyper (kloner).
EU13_A2 var den första genotypen som uppvisade fungicidresistens, då mot aktiva ingrediensen metalaxyl-M i produkten Ridomil. Då detta innebar att klonen hade en stor fördel gentemot andra genotyper så spreds den fort över hela Europa. Efter att användningen och rekommendationen av metalaxyl ändrades så kan vi igen se att denna genetypen minskar och den är nu relativt ovanlig i Norra och västra Europa
EU33_A2 och EU37_A2 är båda förbundna med resistens mot fluazinam (Shirlan, Banjo, Zignal) och framförallt EU37_A2 spreds fort över stora delar av västra Europa. Efter en ändring av rekommendationer och användning så har genotypen minskat i Europa men finns fortfarande i en mindre andel i England, Holland, Belgien och Frankrike. EU33_A2 är observerad i Danmark för en del år sedan men inga isolat av EU33_A2 eller EU37_A2 är observerade i Norden på flera år.
EU43_A1 blev under 2022 undersökt för en misstänkt koppling till resistens mot CAA- fungicider (mandipropamid, benthiavalicarb, valifenalate och dimetomorph). Mandipropamid är den aktiva ingrediensen i Revus, benthiavailcarb och dimetomorph ingår som blandningspartner i andra produkter mot bladmögel. I laboratorie så blev det bekräftat att en dubbelmutation CesA1105A kunde hittas som är direkt korrelarad med utveckling av resistens mot denna verkningsmekanism. Efter omfattande insamling och testning kan det bekräftas att för nuvarande så är det endast i genotypen EU43_A1 som denna dubbelmutation har hittats, men det är inte alla insamlade isolat av EU43_A1 som har mutationen och är därmed fortfarande känsliga för CAA-fungicider.
Situationen i Sverige
I Sverige är bekräftat ett fall av resistens mot CAA -fungicider, isolatet är insamlat i ett fältförsök utanför Kristianstad efter solo använding av Revus (mandipropamid) igenom hela bekämpningsprogrammet. Utöver detta bekräftade fall så är där hittat få isolat af genotypen EU43_A1 där vi inte vet om isolaten är resistenta eller ej men risken finns att det är så.
I Sverige har vi tidigare haft tillfälle av resistens mot Metalaxyl-M (Ridomil) men då produkten inte längre är tillgänglig mot potatisbladmögel så är det mindre relavant
I Sverige har det aldrig bekräftats resistens mot fluazinam (Shirlan, Banjo, Zignal), men resistenta isolat finns i Europa
Välj en genomtänkt potatisstrategi
Välj en genomtänkt potatisstrategi för optimal effekt och minimal resistensutveckling
I Sverige finns få produkter tillgängliga för att kontrollera potatisbladmögel och det är viktigt på både kort och lång sikt att skydda dom kvarvarande produkterna så att vi även i framtiden har möjligheten att skydda potatisen mot bladmögel.
God lantbrukspraxis skall användas för att reducera smitta, sjukdomstryck og risk för resistens, tex. användning av resistenta sorter, borttagning av potatisplantor utanför fältet och varslingsprogram.
Blanda produkter med olika verkningsmekanismer, då detta gör det svårare för bladmöglet att utveckla resistens.
Alternera mellan olika verkningsmekanismer så mycket som möjligt för att fördröja ev. resistensutveckling.
Använd så många verkningsmekanismer som möjligt i behandlingsprogrammet.
Genom att följa ovanstående principiper i så hög utsträckning som möjligt så säkerställer vi att vi även i framtiden har produkter tillgängliga för kontroll av potatisbladmögel.
Monitering av resistensutveckling
I Syngenta arbetar vi proaktivt med monitering av resistensutveckling och varje år blir ett stort antal bladmögelprov insamlade och undersökta för genotyp och ett antal blir även testade för fungicidresistens. Detta samordnas över hela Europa för att vi ska ha möjlighet att reagera i tid vid uppkomst av resistens och uppdatera rekommendationer för produktanvändning så vi kan behålla effektiva produkter så länge som möjligt.
Resistensutveckling i torrfläcksjuka
Torrfläcksjuka i potatis är ett samlingsnamn för två olika svamparter, Alternaria solani och Alternaria alternata. Allmänt kallas patogenen därför Alternaria.
Alternaria är en patogen som uppvisar medel-hög risk för fungicidresistens.
Fungicidresistens
Det finns 3 olika grupper av fungicider som används för att kontrollera Alternaria
Strobiluriner (Amistar , Signum) var den första gruppen som Alternaria utvecklade resistens emot genom en mutation, F129L, som kraftigt nedsatte effekten av fungiciderna. Strobilurinresistens är numera utbredd i vissa områden.
SDHI produkter (Signum, Propulse). Det finns lokalt resistens mot SDHI produkter i Alternaria, framförallt mot SDHI delen i Signum
Triazoler (Revus Top, Narita, Propulse, Revyona). Det har ännu inte moniterats resistens i Alternaria mot denna fungicidgrupp i Europa.
I Sverige finns få produkter tillgängliga för att kontrollera Alternaria i potatis och det är viktigt på både kort och lång sikt att skydda dom kvarvarande produkterna så att vi även i framtiden har möjligheten att skydda potatisen mot Alteraria.
God lantbrukspraxis skall användas för att reducera smitta, sjukdomstryck og risk för resistens, tex. användning av resistenta sorter, borttagning av potatisplantor utanför fältet och varslingsprogram.
Blanda produkter med olika verkningsmekanismer, då detta gör det svårare för Alternaria att utveckla resistens.
Alternera mellan olika verkningsmekanismer så mycket som möjligt för att fördröja ev. resistensutveckling.
Använd så många verkningsmekanismer som möjligt i behandlingsprogrammet.
Genom att följa ovanstående principiper i så hög utsträckning som möjligt så säkerställer vi att vi även i framtiden har produkter tillgängliga för kontroll av Alternaria.
Monitering av resistensutveckling
I Syngenta arbetar vi proaktivt med monitering av resistensutveckling och varje år blir ett stort antal alternaria prov insamlade och undersökta för fungicidresistens. Detta samordnas över hela Europa för att vi ska ha möjlighet att reagera i tid vid uppkomst av resistens och uppdatera rekommendationer för produktanvändning så vi kan behålla effektiva produkter så länge som möjligt.
Välj en genomtänkt potatisstrategi
Välj en genomtänkt potatisstrategi för optimal effekt och minimal resistensutveckling
